I verkligheten

En man har förlorat minnet. Eller vill han inte minnas? Han vet att han är skyldig – men han vet inte till vad. Han förs genom ett snöigt Stockholm av en lång civilklädd polis.

Gång på gång förklarade hon bara sånt som jag redan visste. Att vid ovanliga eller oväntade upplevelser är det helt normalt att medvetandetillståndet förändras.
Hon frågade om någonting hade hänt mig, om jag mindes vad som hänt, om nånting oväntat eller ovanligt hade hänt som gjorde att jag inte mindes vad som hänt. Och jag tänkte efter och mindes ingenting.
Absolut ingenting. Ingenting särskilt hade väl hänt.
Åtminstone inte vad jag kom ihåg. Men jag kan ju förstås ha glömt det.
Ja, jag tänkte verkligen efter. ”Nej, jag minns inte. Faktiskt minns jag ingenting alls”, sa jag igen.

Bokfakta